Quiet

Det är alldeles tyst här hemma... Och ändå kommer jag på mig själv med att le. Le åt den knäppa dansen, vad som fick dig att sluta göra pankakor, hur du ständligt försöker irritera mig med att slicka mig i örat eller näsan bara för att vara äcklig, hur du attakerar mig och kittlar mig tills jag inte står ut en enda sekund till och brister ut i ett okontrollerat asgarv... Du får mig att sakna tvåsamheten!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0