.: Just Be :.

Började med att jag gick upp 1 h för sent. Insåg det först när jag hoppat ur duschen fått ett sms av Nadja som bad mig sätta på mig bekväma skor och komma ner för att åka till jobbet och en utskällning av Robert som tyckte jag var i vägen. Lite lätt panikslagen inser jag medan jag plattar håret att vi inte har någon yoghurt kvar hemma = ingen frukost/lunch på jobbet. Hittar ett äpple = mycket syra som gör att min mage vill låta som en alien hela dagen. Kommer på att jag har körlektion efter jobbet så jag inte kan tvätta som jag planerat att göra ikväll = inga rena kläder.

Inte så där överlycklig så man ville hoppa på alla fyra i morse men va fasiken man är ju mänsklig och man gör ju lite tokiga saker emellanåt.

Om ca 10 min så är det dags för lite produktutbildning så jag ska väl sätta på mig ett par jumpadojor så man törs smita ut på vad jag hoppas är torr lerig mark när vi ska ut på fältet och kika. Ni som känner mig vet att jumpadojor inte är mina favorit skor till vardags men jag ska försöka stå ut utan mina klackskor i dryga timmen. Pumorna åker på en stund!

Jag har varit dålig på att skriva och att hålla kontakten med folk jag tycker väldigt mycket om på sista tiden. Eller ja egentligen på ett bra tag om jag ska vara ärlig. Särskilt med folk jag umgicks med innan jag flyttade från Katrineholm. Usch hemska människa man är!

Nåväl en liten förklaring till de senaste två veckorna är att jag haft fullt ös på jobbet med många övertidstimmar och pusslande med att få in körlektioner och teori. Men det är ingen ursäkt det heller!

Körlektionerna går för övrigt bra. Senaste lektionen var idag och då körde vi lite landsväg, acceleration, panikbromsning och lite annat smått. Min körskolelärare är toppen och vi skrattar ofta i bilen när vi åker runt och försöker få mig att förstå hur jag skall köra en bil.

Roligast har vi nog haft när jag skulle backa in på en parkering. Han visade först genom att köra och sedan gestikulera med sina händer som om de vore bilar. Där efter var det min tur att testa. Vi kom lite för långt fram och dessutom blev det ingen perfekt 45 gradig svängning vilket resulterade i att jag stod rätt skapligt snett. Vid det här laget hade även Ingergerd (min granne) passerat oss. Tack och lov såg hon inte mig så jag tackar gud för det då hon alltid mobbas. Dock med glimten i ögat så inget ont om henne. Men det är ju dumt att ge henne en målpassning, man ska ju ta dem själv liksom. MEN jag hade ju fortfarande min körskolelärare i bilen som sitter med JORDENS flin och kläcker ur sig "Det här Veronica....*konstpaus*... det var ett praktexempel på hur du INTE ska göra."

Kan ju lägga till att jag dagen efter körde igen och fick då givetvis öva på samma sak. Behöver jag säga att jag ägde? Det är lite kul för när man gör något bra då sitter han med en sådan där nöjd och belåten min. Och idag var en sådan dag när allt gick bra, trotts att han fick "åka snöre" när jag tvärnitade.

Det är en bit kvar till körkortet men det går framåt. Idag tänkte jag tillbringa en stund på skolan och köra lite teori.

Hur har ni det där ute? Lever ni?

♥ Veronica

Vi har i ett par dagar hållit på här hemma och fixat med lägenheten. Närmare bestämt byggt en portal mellan hallen och vardagsrummet. Det har inneburit att vi har fått flytta runt på halva vårat hem och det har sett ut som ett bombnedslag. Så idag när Robert gjort klart det sista så passade jag på att damma av allt och plocka i ordning i alla skåpen. Hittade då ett fotoalbum som jag helt glömt bort att jag äger. Passade då på att rota igenom det och hittade såklart en del kul. Fastnade dock för detta kortet mest då det fick mig att skratta högt. Ber om ursäkt för den dåliga kvalitén men kamerorna var inte så bra på den här tiden och scannern min är inte heller av senaste modell!

Min lillasyster (Mikaela) är nog den som får mig att skratta mest. Världens gladaste unge med ett asgarv i JÄTTE gul stickad tröja i storlek för stor. Själv står jag för årets glugg! Detta kort är nog taget någon gång runt 1990 så här var man inte gammal.

Mikaela, kommer du ihåg att jag sa att du skulle få igen en vacker dag för det där kortet du lagt upp på FB när jag ser helt galen ut på renoveringsstegen....?! Behöver jag säga att jag sitter med ett STORT flin på läpparna just nu? Detta kallas ÄKTA syskonkärlek!

♥ Veronica

Förra helgen var vi i Helsingborg och hälsade på Roberts kusin med fru och barn. Blev en massa prat om allt mellan himmel och jord då vi inte setts på ett tag. Och så fick vi se lilltösen Angelina som helt klart visste hur hon skulle flörta till sig allas uppmärksamhet. Robert och jag blev helt sålda i lillskrutta!

Lite tur har jag nog allt haft idag. En arbetskollega kom fram till mig och berättade att hon under semestern pratat med vår chef och konstaterat att hon inte hade något ståbord och att hon önskade ha ett. Hon hade då även varit så gullig att påpeka att inte jag heller har något. I och med att vi arbetar väldigt mycket på kontoret och framför datorn så tyckte de på företaget att det var givet att det skulle vara ståbord för dem som inte reser runt.

Så nu under eftermiddagen fick vi titta på de bord som är aktuella och bestämma vilken vinkel etc vi önskade. Kändes som lite plåster på såren från gårdagen. Så om drygt 10 arbetsdagar står bland annat detta bord på min plats!



♥ Veronica

Nu tänkte jag sluta deppa och åka hem för dagen. Hjärtat ringde precis och sa att han var i närheten och skulle komma och plocka upp mig så skulle vi åka och inhandla lite nya blommor till vårat hem. De mådde visst inte så bra efter Thailandsresan. Tröstshopping fungerar finafisken för mig, bara tanken får mig glad.

♥ Veronica

Idag har vi en sådan där "markera" dag på jobbet. Inte från min sida dock men ja hums. Jag hatar att klaga men det driver mig till vansinne detta barnsliga beteende! Denna gången är det väl inte så där jätte allvarligt men man märker så väl avsikten med det.

Det hela handlar om ett mail som gått ut till alla utom mig i den grupp det är tänkt att jag skall börja arbeta i. Inget är klart med papper men muntligt är det klart så till viss del kan jag förstå att jag inte fått mailet. Men samtidigt vet vederbörande mycket väl vad som är på gång att ske. Mailet innehåller en förfrågan om ett studiebesök till en av våra leverantörer. Och visst klarar jag mig utan det besöket även om jag tror att det kan vara lärorikt och intressant att se hur de arbetar.

Nu är bara frågan, ska man ifrågasätta detta eller skall man bara låtsas som det regnar? Förmodligen kommer jag bara låta det vara då jag är en feg liten skit ibland. Eller så lyckas jag hitta ett finurligt sätt att gå omkring detta och hitta en lösning.

♥ Veronica

...enligt henne

08.45 Vaknar upp till kramar och kyssar

09.00 Vågen visar två kilo lättare

09.30 Lätt frukost

11.00 Solbad

12.30 Lunch med bästa väninnan på ett utecafé

13.45 Shopping

14.30 Springa in i pojkvännens före detta - upptäcker att hon lagt på sig femton kilo

15.00 Manikyr. massage & tupplur

17.30 Möter Usher, flirtar lite

19.30 Middag med pojkvännen, levande ljus och dans för två

22.00 Långsam, härlig rimantisk älskog

23.30 Kuddsnack i hans stora starka armar

...enligt honom

10.00 Vaknar

10.02 Avsugning

10.09 Stor frukost

11.30 Kör upp längs kusten i en ferarri med en brud med stora lökar

14.15 Enorm lunch

15.15 Avsugning

15.25 Sporta lite med grabbarna

16.30 Öl med grabbarna

18.30 Träffa Jessica Alba

18.40 Avsugning

19.30 Gigantisk middag. mer öl

23.00 Rätt på, kom igen, gorillasex

23.10 Sova


Denna hittade jag i EGO, Västerås nya på stan-blaska och kunde inte hålla mig för skratt.
 
♥ Veronica

Så där ja då har jag nästan spenderat hela min sista dag av min semester. Har varit nere över helgen i Helsingborg hos Roberts kusin för att träffa hans lilla dotter på 3 månader. Liten söt rackare som helt klart vet hur hon charmar sin omgivning och får uppmärksamhet när hon vill.

Har även hunnit med att träffa Affe, Karin och deras lilla charmtroll Ebba innan vi åkte ner till HGB. En liten ettårig busunge som också hon vet hur hon skall charma folk. Roligast var det dock när vi käkade blåbärspaj och pappa Affe sa till Ebba "Kan du flörta med pappa?!" Och Ebba blinkar febrilt med sina ögon mot pappa Affe och ler så där sött som bara små barn kan för att visa de två tänder hon lyckats få i nedre delen av käken. Behöver jag säga att jag vid det här laget smälte?

Nåväl summa summarum av semestern är väl att den varit toppen men något sur är jag nog över att jag behövt bo i en resväska i 3 veckor. Hade varit skönt att landa ett par dagar hemma och bara njuta av tillvaron i lugn och ro. Nåväl det hade helt klart kunnat vara värre så vem är jag att klaga?! Passade på att köpa två fina koftor i svart och brunt från Gina Tricot som lite plåster på såren när vi ändå var på Väla.

I morgon blir det fullt ös medvetslös på jobbet. Ska börja med att flytta mina saker till min nya plats. (Japp vi har blivit ommöblerade igen...) Sen ska jag kika lite i min mailbox som jag misstänker är gigantisk. Får nog ta och börja med att lägga dem i prioriteringsmappar och beta av en efter en. Ringa till en kollega i Umeå som ringt mig hela semester då han verkar ha missat att titta på semesterschemat och inte sett mitt replay mail.

Jaja nehe dags att packa upp väskan och kasta sig i soffan och pilla navel innan det blir dags för sängen!

♥ Veronica

Jaha som jag skrev i förra inlägget så är man alltså hemma igen. Känns bra men samtidigt så längtar jag tillbaka. Tänker man bara på de där bekvämligheterna som att slippa laga frukost, mat, städning, bäddning etc etc så vill man ju tillbaka bara av den anledningen. Sen finns det ju helt klart en massa andra orsaker... Värmen tillexempel, kanon varmt och över 90% luftfuktighet. Som de sa där nere så var det ju betydligt mycket varmare så här års i och med luftfuktigheten som var högre än var den är under högsäsong. Så nu ska jag bara hitta ett sätt att summera vår resa utan att bli allt för långrandig och osammanhängande. Förmodligen blir det indelat i massa bitar då det finns lite att berätta.

Vi reste upp till Stockholm ganska så tidigt dels för att man ville komma iväg och dels för att vi var osäkra på vart vi skulle ta vägen som vi inte riktigt hade koll på. Så det slutade med att vi var uppe alldeles för tidigt och fick sätta oss ner på fiket/matstället ovanför incheckningen och ta något att dricka och titta på alla plan som landade och tog av till olika resmål. Vi satt där med nerverna i halsgropen och räknade varenda sekund som gick. Intalade oss att flygresan skulle gå bra. Vi båda är ju rätt hariga när det gäller flygning och minsta lilla skakande eller oljud får oss att fundera på om vi kommer att störta och dö.

Någon timme senare var det dags för avresa och vi satt som två is-pinnar i planet och var glada över att vi fått fönsterplatser. Själva starten tycker jag är häftig så jag var väl mer avslappnad än Robert vid detta läge och det dröjde inte länga innan det bar av i full fart upp mot skyn. Själva flygresan ner var ett direktflyg som gick över min förväntan, inga luftgropar eller andra konstigheter! Dock fick vi väl igen då det var tre ungar som gapskrek i princip hela vägen till Thailand i nära anslutning till oss. Kan man inte införskaffa flyg enbart för småbarnsföräldrar som prompt ska ha med sig sina småbarn på flyg?!

När vi väl landat fick vi information om att de stackarna som varit nere i två veckor och skulle hem hade haft spöregn varenda dag sedan de kom och att det fina vädret börjat strax innan vi landat. Kändes oerhört skönt att veta att det varit en dålig period precis innan vi kom och vi såg fram emot att vi hade lite större chanser att få fint väder några dagar framöver. Vi satte oss i en illrosa buss med vippiga gardiner i matchande rosa färg för att ta oss vidare till vårat hotell på Karon Beach. Vi stannade på diverse hotell innan det var dags för oss att kliva av och få börja utforska vart vi hamnat. Stannade på ett Hilton hotell i samma "by" som var helt makalöst stort och förmodligen väldigt lyxigt då de fick eskort av en golfbil från entrén till själva incheckningen som låg x antal meter bort. Även när vi kom fram till vårat hotell fylldes vi av lycka då det var så oerhört vackert och ingav den där känslan av lyx. En värdinna kom och mötte upp oss och lotsade in oss i baren i huvudbyggnaden för att bjuda alla som kom på en välkomstdrink och dela ut våra rumsnycklar. Nedan följer några bilder från hotellet.

                   

Knatade upp till rummet efter att ha sörplat i oss våra drinkar och möttes av ett stilrent rum som var över min förväntan då bilder som visas oftast brukar vara tagna på de finaste rummen på hotellen. Men vi fick verkligen ett rum som såg ut som på bilderna även om balkongen inte var in mot själva resorten så var vi glada över att kunna se ner till havet. Vi kunde blicka ut mot en horisont av hav, över "byn" och över kullar av grönska. Jag kommer ihåg att jag fick den där känslan av tillfredställelse och lycka över valet vi gjort.

          

♥ Veronica

Då var man hemma igen! Saknar Thailand men samtidigt skönt att få sova i sin egen säng. Nu återstår bara en stor hög med tvätt och så ska det bjudas på kaffe och kaka för familjen som kommer över om någon timme och vill höra all och se bilder från vår resa. Ska försöka ta mig tid att uppdatera bloggen så snart jag kan. Förmodligen blir det först i morgon då vi kom hem 03.30 och har varit vakna i drygt ett dygn dessförinnan. Vaknade vid 08.00 i morse och kunde inte sova... Men som sagt så snart jag orkar ska jag ta mig tid att gå igenom bilder och skriva lite om vår resa och uppdatera er!

♥ Veronica