Sitter i mörkret och funderar med ett leende på läpparna



Hur nu en så svettig man kan lyckas sjunga ut ord på ett sätt som får hela kroppen att rysa av välbehag är för mig beundransvärt! Jag har alltid varit svag för aukustisk musik vilket också givetvis spelar sin del i det hela. Och så är det ju han den där ca 650 km bort som spelar på frökens kännslor ikväll...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0