.: Just Be :.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Eller ja nått sånt!!!

Jag klarade teorin idag och jag känner mig så där barnsligt super-duper-mega-baua-glad! När jag tänker tillbaka på hur allt har varit i natt och idag fram tills jag fick ett grön GODKÄND framför mina ögon så kan jag inte låta bli att skratta.

Har setat och pluggat så ögonen trillat ur mig långt in på småtimmarna i helgen. Min farmor har avbrutit mig med "jag har köpt ett nytt hus, kom ska du få se rummet här bak med två sängar...." medans jag läst och ja... Jag älskar min farmor men just då var det något enerverande-gulligt när hon inte riktigt var sig själv.

I natt har jag vaknat flera gånger alldeles kallsvettig av drömma med skyltar och gud vet allt som snurrat där uppe. På jobbet har jag rabblat om och om igen om alla de delar som jag tyckt varit svårt. Pappa bestämde sedan att han skulle komma o skjutsa in mig till stan och bjuda mig på lunch så jag fick något i magen. Så satt o petade i min mat på Tuna Park då jag mådde riktigt illa. Men lite mat i magen fick jag allt och tro det eller ej men den låg kvar i magen!

Väl på vägverket så kände jag  hur Ulrik mer o mer ville komma fram och prata med mig samtidigt som ena benet fick något nervryck. Haha jesus sicken mes man är men iaf...

Väl inne på provet så blippade jag mig igenom ganska så snabbt. Tittade igenom frågorna igen och insåg att det var 13 min kvar... Så jag tittade igenom frågorna igen... och så kom man till det där jobbiga... klicka på rättnings-knappen. Jag tvekade länge länge medans jag satt och spanade på knappen. Det var som om mitt finger låst sig och slutat fungera för dagen. Slutade med att jag blundade och klickade på knappen. Öppna mitt ena öga av nyfikenhet för att se om det blev godkänd eller ej. De där gröna bokstäverna med GODKÄNT är nog bland de vackraste jag sett på länge! Jag ville bara skrika rakt ut av lycka men fick hålla mig tills jag kom ut.

Befrielse, är nog det ord som får beskriva den här dagen!

Nu hoppas jag bara nerverna håller sig till nästa stora dag...