.: Just Be :.

Har haft en rätt kul konversation med min kontaktperson hos en av våra leverantörer under morgonen. Man kommer införa ett nytt system inom kort vilket innebär nya berg att klättra över för att ta sig ner på säker mark. Detta var då givetvis min kontaktperson tvungen att driva lite med varpå jag hittade ett mail i min inkorg i morse: "SNART KOMMER *** och då börjar vi om". Nu blir detta lite internt då ni andra där ute inte vet om alla våra problem, alla samtal och mail som gått fram och tillbaka mellan oss för att lösa allt mellan himmel och jord. Jag har till och med fått en handmålad beskrivning en gång som fick vår avdelning att dra på smilbanden. Man kan väl i stora drag säga att vi har en väldigt bra kontakt med varandra och ofta bjuds det på "fräcka" kommentarer och skratt. Vi kom dock på att det är en fördel med det nya systemet och det är att vi kommer att få tillfälle att träffas och se vem den andre är. Alltid roligare att ha ett ansikte på folk man pratar med! Tänk att två så kloka människor kan komma på allt detta innan klockan ens slagit 08.00!

Igår hände en annan lite rolig händelse när vi skulle åka ut och äta på Tuna Park. Nu vill jag inte att folk ska få förutfattade meningar om mina åsikter kring mer eller mindre handikappade människor. De är verkligen helt fantastiska personer så tro inget annat. Jag har bara lite svårt att hålla mig för skratt när de slänger ur sig kommentarer, glädjeskrik eller gör saker helt oväntat.

Hur som haver så satt vi vid ett bord intill vad jag förmodar var en dagsutflykt för ett ganska stort sällskap från ett gruppboende varpå en äldre man i gänget utmärkte sig en hel del mer än de andra med ord och gester. Rätt vad det var så slocknade hela Tuna Park varpå manen började asgarva högt och ljudligt. Kort där på tänds lamporna igen och han satte sig ner och smaskade vidare på sin pizza. Ca tre sekunder senare slocknar det igen och ett glädjetjut hörs i hela lokalen från samme man. Ungefär här började jag få lite svårt att inte dra på smilbanden då han verkligen utstrålade lycka för en sådan liten sak. När lamporna väl tänts igen vänder sig en av personalen från gruppboendet mot mannen för att skoja lite med honom och säger åt honom att han får sluta trycka på lysknappen.

Rätt vad det är ser man hur han reser sig upp och letar febrilt efter något i en påse och hittar kort där efter en CD-skiva. Överlycklig som han är tar han ett stadigt grepp och reser skivan mot taken för att sedan föra den mot sin mun och pussa högt och ljudligt på skivan för att åter igen resa den mot taket och ropar sedan så hela Tuna Park hör "Christer Sjöberg, Christer Sjöberg is the man".

Det är vid sådana här tillfällen man får sig en tankeställare. Tänk att så små saker som kan få folk att bli glada, Ibland avundas jag dem för de verkar ha ett så bekymmersfritt liv. Så ett tack till dig som fick mig att dra på smilbanden igår!

♥ Veronica